Hur ser en lärares vardag egentligen ut? Detta har ni diskuterat flitigt här på Skolgranskning. Läraren som har skrivit texten här nedan, om en helt vanlig dag på jobbet, vill vara anonym, och vi har ändrat vissa uppgifter så att man inte kan identifiera platser eller personer.

Det man slås av när man läser, tycker jag, är föräldrarnas oerhörda krav på att läraren ska vara en allroundfixare. Det är ett evigt mailande och utvärderande.

Känner du igen dig?

En lärares dagbok

06:30 Jag kommer till skolan, går ner i klassrummet och konstaterar att jag fått mail från flera olika föräldrar. En pappa vill klaga på att dotterns cykel har blivit vandaliserad utanför skolan några dagar innan och undrar vad jag tänker göra åt saken. En pappa slarvat bort lappen med utvecklingsamtalstiden och vill ha en ny lapp och en ny tid å den tidigare inte passade (trots att han själv valt tid och dag). En mycket arg förälder har vänt sig mot att jag inte beviljat ledighet för elevens semesterdagar och föräldern tycker att detta är hjärtlöst av mig. En förälder tycker att hennes barn inte utmanas tillräckligt i engelskan.

07:30 Jag går upp till fikarummet för att ta en kopp kaffe med mina kolleger. Telefonen ringer i personalrummet. Det är en mamma som vill säga att dottern tappat bort sin svenskabok och att även den tillhörande uppsatsen är borta. Telefonen ringer igen. Det är den kvinnliga skolpsykologen som meddelar att den planerade utredningen av en elev inte blir av idag heller pga personalbrist.

08:00 Min arbetsdag börjar. Lektionerna flyter på. En av de 25 eleverna får gå ut efter att han ålat runt på golvet och skrikit ”apkuk” och stört de andra under en längre tid. Eleverna poängterar att de inte tycker att de får vara med och bestämma upplägget på dagen i tillräcklig utsträckning: ”det är inte tillräckligt mycket elevbestämmande”. Jag ordnar ett klassmöte där en ska vara ordförande och en sekreterare i sann klassrumsanda. Kaos utbryter. Frågan om ventilationen kommer upp för sjätte gången denna termin. Luften är usel och eleverna får ofta huvudvärk. Jag vet detta och har, genom biträdande rektor, felanmält till högre instans. Ingenting händer. Solen gassar. De sista avslutande minuterna får hållas utomhus då eleverna håller på att svimma i den kvava klassrumsluften.

11:00 Lunch. Iväg till matsalen. Vi har 5 minuters marginal till nästa klass ska in. Maten intas under cirka 8 minuter. Makaroner och ostsås, inget direkt tuggmotstånd. Lunchen får kosta max 4 kr per elev och dag. Eller var det 8 kronor? Jag minns inte riktigt.

12:00 Dags för matematik. 25 elever, alla på olika sidor i matematikboken. 25 olika, individuella mål att arbeta mot. En elev somnar. Hon har skrivit två siffror sedan lektionen började.

15:30 Dagen avslutas, varpå eleverna lommar iväg och jag sätter mig vid mailen igen. Fler mail från föräldrar, fler frågor. ”Hur har du tänkt ordna klassresan?”, ”Jag behöver ledighetslappar”, ”Min son tycker inte att idrottsundervisningen är tillräckligt bra, han är ju redan så duktig på basket”.

Jag besvarar mailen innan jag sätter mig med de elev- och föräldrautvärderingar som ska in i dagarna. Eleverna ska utvärdera mig och sin skolsituation. Siffrorna ser bra ut, de trivs och är nöjda. Föräldrarna däremot tycker annorlunda. De ska bedöma arbetsron i klassen, de ska ta ställning till hur målen efterlevs, till likabehandlingsplaner och IUP, LPP, individuella lektionsval, språkval och skolgårdsvakter. Föräldrarna har inte visat sig inne i klassrummet sedan föräldramötet i höstas. Ändå ska de ta ställning. Och tycka till. Och det gör de. Med besked.

16.30 Jag går vidare med de skriftliga omdömena som var elev har rätt till varje termin. Tolv ämnen, 25 elever, cirka 4 A4-sidor per elev. Nedbrutna mål i varje ämne, måluppfyllelse, beskrivning av omdöme och fortsatt utveckling ska skrivas till alla. Och sedan ska föräldrarna in på datasidan och tycka till om det.

17:00 Går hem.