Uppladdat: 2011-05-15

Karlstads Idrottsgymnasium

Hej,

Jag går tredje året på friskolan Karlstads Idrottsgymnasium i Karlstad. Det här är en lång historia som jag ska försöka göra kort. Vi börjar från början..

Som 15-åring valde jag att läsa vidare på Karlstads Idrottsgymnasium (dåvarande Walters Gymnasium)för att utvecklas inom idrott och studier. Skolan lockade med gymkort på ett närliggande gym, en bärbar dator, tre-rätters buffé på en lunchrestaurang och behöriga lärare. Skolan hade bara varit verksam under ett läsår så vi var alltså den andra årskullen som började på skolan.

Allt lät ju skitbra och i början bestod årskurs ett av fyra klasser med ca 20 elever i varje. När vi började läsåret fanns en kaffeautomat, en kiosk, pingisbord osv. Den delen var bra under första året. Men maten var urusel. Vi åt visserligen restaurangmat och buffé, det var det. Men vi åt i ett otroligt slitet vandrarhem dit maten var caterad. Det var på sin höjd två rätter, en som var oätbar och en som fungerade hyfsat. Det fanns aldrig tillräckligt med stolar och bord så man fick alltid stå i kö för att få ett bord. Gymkortet vi var lovade fanns inte, utan vi fick under 2 utsatta timmar innan lunch på onsdagar och fredagar (när vi hade lektioner) gå dit om vi ville. Behöriga lärare fanns inte i alla ämnen. Datorerna vi fick var så dåliga att ungefär varannan dator gick sönder under året. Att få en ny kunde ta upp till ett halvår, och datorer var något vi dagligen använde för att söka information.

Under årkurs två slutade nästan alla elevers batterier till datorerna att fungara, och eleverna blev själva tvungna att köpa nya om de ville ha fullt fungerande datorer. Kiosken hade slagit igen, kaffemaskinen och uppehållsrummet hade tagits bort och pingisbordet hade monterats ner för att bollarna hade försvunnit. Vi elever hade nu ingenting att göra på raster eller håltimmar och många började strunta i skolan. Visserligen fick vi flytta in till restaurangen, men vi var tvungna att äta innan de ”riktiga” gästerna kom. Vi fick fortsatt äta de två äckliga rätterna och hälften av eleverna gick inte ens och åt. Maten vi fick kostade/kostar 50 kronor(!) medan den kommunala gymnasieskolans lunch, som är bättre, i snitt kostar ca 7-8 kronor.

I årskurs tre fick vi nytt styre i elevrådet som förgäves försökte få skolan att bli bättre. De lyckades få skolan att gå med på att fixa i ordning pingisbordet i oktober, och skolan sa att de hade beställt nya bollar och racketar så länge elevrådet ansvarade för dessa. Än idag har vi på skolan inte sett skymten av utrustningen. Elevrådet jobbade också en tid med att försöka få fram en kaffemaskin som var enormt eftertraktad av eleverna, och hittade en som skulle kosta ett par hundralappar i månaden. Men de fick avslag på grund av att någon hade kletat sås på en vägg förra året, så de blev tvungna att ”tapetsera” om (de hade målat på tapeterna). Det blev för dyrt menade de. Jag citerar lärarnas svar ”Skadegörelse kostar pengar”. Maten har under det sista året varit sämre än någonsin. Bara för någon vecka sen fick vi till exempel fläskpannkaka med biarnes sås som enda tillbehör. De bästa lärarna slutade, några av specialidrottslärarna bytte skola och vi hade fler obehöriga lärare. Eleverna på skolan avråder folk som ska välja gymnasium att välja just KIG.

Nu när vi närmar oss studenten har ca en fjärdedel av eleverna bytt skola eller hoppat av. Vi är alltså bara tre klasser kvar.

Skolan finns enbart till för att tjäna pengar, den skiter fullständigt i eleverna.

Det finns mycket mer att berätta, men det blir för långt om jag ska skriva med allt.