Hildebrandt skriver om lärarlöner

Har ni läst Hildebrandts krönika i dag? Det handlar om det vi återkommande har tagit upp på Skolgranskning: Lärarlöner.

Såhär skriver Hildebrandt:

Jag stöter fortfarande på mammas gamla elever som berättar hur mycket hon betytt för dem, att de inte hade utvecklats och studerat vidare om hon inte funnits.

Ändå gick jag om henne lönemässigt när jag var arton och jobbade skift på SJ utan någon som helt utbildning.

I fredags gjorde i alla fall min mor sitt sista pass efter 41 års tjänst, utsliten och trött. Det ska bli intressant att se vem som tar över hennes jobb, om nu någon över huvud taget är dum nog att göra det innan villkoren förbättras. För när det gäller läraryrket så krävs det faktiskt en revolution.

Läs våra tidigare bloggposter om Lärarlönen.

Kommentarsregler: Håll god ton, respektera varandra och de personer texten handlar om. Du får kritisera Aftonbladet, men vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som går till personligt angrepp på personer. Läs mer om Aftonbladets kommentarsregler här.
  • http://www.facebook.com/people/Ulrik-Borg/100000922793435 Ulrik Borg

    Visst är det väl också lite spännande att speciallärare har LÄGRE status än ”vanliga” lärare. Only in S.s.s.schwedenland. Har slutat försöka förstå mig på SKL och mina så kallade chefer.

    Har själv slutat göra ”extra” jobb och samlar burkar istället. Mer lönsamt och mer uppskattat av både chefer och samhället.

  • Lärare med 25 år i yrket

    En fråga man kan ställa sig är hur billiga lärare vi har råd med i detta land om vi vill behålla positionen som ett medelmåttans kunskapsland.

    Vill vi inte behålla positionen utan i stället fortsätta sänkningen av kompetensen i skolan så är det ju bara att fortsätta på den inslagna vägen.

    Receptet som tillämpats de senaste decennierna som tagit skolsverige från en tätposition till just medelmåttans har fungerat utmärkt bra.

    Se till att hålla ner standarden i skolan genom att se till att kompetent folk inte vill jobba i den. Gör detta genom att med alla medel sänka läraryrkets status. En viktig faktor är då att löneutvecklingen ska vara dålig. Det är ett utmärkt styrinstrument. Man kan även se till att införa mängder av arbetsuppgifter som stjäl energi från själva undervisningen. Man kan även höja kraven utan att tillföra resurser och när resultaten försämras kan detta användas mot personalen och motivera ännu sämre förmåner och ännu sämre löneutveckling.

    När vi ändå håller på vore det bra om personalen fick mindre tid till sin undervisning genom att vi sänker arbetstiden under terminerna och flyttar den till loven där den inte gör någon nytta i undervisningen. Då blir det ännu sämre resultat och vi kan ännu en gång motivera varför all status för läraryrket måste bort helt och hållet.

    Om vi inte inom 10-20 år når avsevärt lägre jämfört med andra länder kan det bara bero på att några av dem tagit efter oss. Och då får vi väl komma på andra försämringar…

    Politik är det möjligas konst men
    även det omöjligas vetenskap