[sexy-gallery id=2478]

Vi ställde en fråga.

Det blev ett läraruppror.

Tusentals personer har kommenterat våra inlägg och vår granskning av lärarlönen – och hundratals lärare har bestämt sig för att själva delta i vårt upprop för högre lärarlöner.

Lärarförbundet har hyllat granskningen och utbildningsminister Jan Björklund (FP) sluter upp bakom initiativet.

Men nu är det dags att gå vidare.

För om alla är överens: varför händer ingenting med lärarlönen?

– Det finns centrala förhandlingar som äger rum med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varje år. De representerar cirka 300 kommuner. Deras ambition är att hålla så låga procentsatser för löneökningen som möjligt. Då inleds alltid en fajt där de säger att de inte vill ha någon generell ökning utan att det ska bestämmas lokalt, säger Metta Fjelkner, förbundsordförande Lärarnas Riksförbund.

Enligt henne resulterar det ofta i ingenting.

– Många kommuner höjer inte något. Skräckexemplet är när vi hade ett centralt avtal 2007 där kommunerna skulle få bestämma själva. Trots att det var en högkonjunktur så valde många att inte höja lönen något.

På SKL tror man inte att det är sannolikt att lärarnas lön skulle kunna höjas med 10 procent under ett år – vilket många lärare fört fram som ett krav.

– Då skulle det nog bli ett ramaskri på arbetsmarknaden i övrigt skulle jag tro. Då skulle man frångå det här som man kallar normen, säger Lena Emanuelsson, chef på förhandlingssektionen på SKL.

Samtidigt understryker hon att kommunerna kan höja lönen för sina egna lärare.

– Det finns ju ingenting i löneavtalen som säger att man inte kan lägga sig mycket högre.

Men vad tycker kommundirektörerna i din kommun om lärarlönen?

Varför görs det inget?

Vi kommer att ringa tio kommuner för att ta reda på varför.