I går var jag och fotografen Andreas Bardell på Nossebro skola – där vi bland annat följde eleven Emma Thillman-Svensson, 15, och pratade med specialpedagogen Johanna Lundén.

Anledningen var att skolan gick från att vara sämst i Sverige till att vara en av de bästa.
På tre år.

Men hur gick det egentligen till?

Enligt skolans tillförordnade rektor Tina Hededal Ljungsberg kom vändpunkten 2007.

Då redovisades siffror över niornas resultat för hela landet för första gången. Och personalen på Nossebro skola insåg att de i princip var sämst.
På allt.

Skolan placerade sig i botten bland Sveriges kommuner på flera områden.

– Alltså fy, jag var oerhört ny på denna skolan då. Och jag kan erkänna att jag funderade på om jag ska jobba kvar. Är det det som jag vill identifiera mig med, säger Tina Hededal Ljungsberg.

Samtidigt fanns det flera saker som kunde förklara resultaten.
För Nossebro skola har inte de ultimata förutsättningarna för att prestera höga resultat.

Många elever på skolan har olika diagnoser. Flera barn är placerade i familjehem och har det svårt i skolan. Och utbildningsnivån hos föräldrarna låg och få elever söker sig vidare till högskola.

Men skolpersonalen vägrade att skylla på någon annan än sig själva.

– Först kom uppgivenheten, sedan kom förnekelsen som ofta ledde till att man skämtade, och sedan kom ”nä, nu tar vi tag i det här, säger Tina Hededal Ljungsberg.

Det skolledningen bestämde sig för 2007 var bland annat att alla elever ska få gå i en vanlig klass.

Ingen ska tas ut ur klassen. Om en elev behöver stöd, ska det ges i klassrummet.
De elever som ändå behöver mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på schemalagda studietid.
Men de plockas inte bort från sin klass.

– Det finns tre olika anledningar till att det har gått så bra. Vi gjorde som den senaste forskningen sa. Vi inkluderade alla elever. Och vi skickade med resurserna in i klasrummet, säger Tina Hededal Ljungsberg.

Men trots framgångarna har förändringen inte kostat skolan några extra pengar.

Det avgörande beslutet var att stänga alla grupper som gav stöd vid sidan om den vanliga undervisningen Istället satsade man på att ge alla hjälp i klassrummet.
Detta har inneburit att det ofta är två lärare i klassrummet.

Och föändringen är förbluffande.

2007 var bara 76 procent av eleverna behörighet till gym­nasiet.
Förra året var det 100 procent.

Och eleverna trivs med det nya upplägget.

– Förut hade lärarna en lösning för alla. Nu tittar de mer på vad jag behöver för att klara en uppgift eller en lektion. Jag får till exempel använda musik så att jag inte ska prata med andra. Medan andra kanske har en lärare bredvid sig hela tiden , säger Emma Thillman-Svensson, 15,

– Innan var min förhoppning att få G i allt, men nu har jag MVG i engelska och kanske i svenska. Det känns jättebra. Förut var jag jätterädd att jag inte skulle komma in på det gymnasiet jag ville, men nu har jag chansen.