I veckan har vi följt elevprotesterna runt om i landet.

Men när gick den svenska skolan fel?

I torsdags intervjuade jag Metta Fjelkner, förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund – och i dag är turen kommen till Eva-Lis Sirén. förbundsordförande för Lärarförbundet.

– Det största bekymret i dag är sprickor i likvärdigheten. Och det beror på några saker som hände nästan samtidigt på 90-talet. Då tog staten beslut om fristående skolor, om att elever ska välja fritt vilken skola de vill gå på och om kommunaliseringen, säger hon.

– Samtidigt kom den ekonomiska krisen och sköljde in över landet. Det blev fler obehöriga lärare och färre lärare totalt. Nästan var 5:e lärare försvann under 90-talet, medan det blev betydligt fler elever med andra modersmål.

– Och i det skedet gjorde staten följande: de satte sig på läktaren och kollade på. I stället borde man infört en nationell kvalitetsgranskning.

Samtidigt menar hon att dagens skolledare ägnar sig åt fel saker.

– Undersökningar visar att i framgångsrika skolsystem ägnar skolledaren 80 procent av sin tid åt pedagogiskt ledarskap. I Sverige är det bara 5 procent av skolorna som når upp till det. I stället uppslukas ledaren av administrativa uppgifter.

Men hon tror inte på att förstatliga den svenska skolan igen.

– Staten ska vara bra på utvärdering och uppföljning. Med Skolinspektionen och nationella prov. Men vi ska inte gå tillbaka hur det var förut. Vi behöver vi en stark skollag, en bra lärarutbildning och en höjd lön för lärarna. Det tar inga decennier att vända det här. Men allt börjar med bra lärare.