Igenbommade skolor börjar bli en vanlig syn runt om i landet. Trots protester från elever och föräldrar läggs skolor ned på löpande band. I Stockholm beslutade politikerna nyligen till exempel att lägga ner Jordbromalmsskolan i Haninge.  Västbodaskolan i Farsta har också stängts för gott. Samma sak gäller skolor i Eskilstuna, Östersund och Uppsala. Även på Brickenbackens skola i Örebro, där jag själv en gång i tiden satte mig i skolbänken som sjuåring, har högstadiet numera avvecklats.

Minskat elevunderlag och besparingar i kommunen kan vara anledningar. Men lika ofta handlar det, som i Brickebacken, om att en stor del av eleverna har bytt till en annan skola. Bara 56 procent av barnen går idag i skolan som ligger närmast deras hem.

Oftast är det barn från rika, välutbildade och etniskt svenska familjer som utnyttjar skolvalet, visar forskningen (kolla en ny avhandling om ämnet här)

Men vad händer med elverna som är kvar?